Hoppa till huvudinnehåll

Palsternackans eget konstverk invigt

Publicerad 12 juni 2020

Spira, konstverket vid vårt trygghetsboende Palsternackan i Huvudsta, invigdes igår den 11 juni.

Under strålande sol och klarblå himmel inledde Signalistens vd, Lars Jolérus, invigningen med att hälsa alla välkomna för att sedan lämna över till Signalistens styrelseordförande Magnus Nilsson (m) och ordförande i omvårdnadsnämnden Nataliya Hulusjö (kd). När talen var avslutade fick våra hyresgäster en stunds underhållning i form av opera och allsång med sopranerna Gabriella Lambert-Olsson och Caroline Gentele från DivineOpera och multimusikern Tina Ahlin.

Invigningen fick anpassas till de omständigheter och rekommendationer som råder. För att hålla ner antalet deltagare till enbart talare och sångare och undvika storsamling hölls inget arrangemang på gården. Hyresgäster med balkong mot gården kunde följa invigningen sittandes eller stående därifrån. Med hjälp av tekniken och bra ljudutrustning hördes tal och sång långt upp i husen. För de som inte har en balkong fanns alternativet att följa invigningen via en webblänk. Några hyresgäster valde själv att komma ner på gården men såg till att sitta på behörigt avstånd till sin granne. 

Konstnären, Emelie Sandström, var inte på plats men hon skickade en hälsning och lite tankar om vad hon ville förmedla till betraktaren av kontverket som går att ta del av nedan.

”Tankarna kring gestaltningsförslaget Spira grundar sig i växternas värld, och funderingar kring livets kretslopp. Naturen och dess växtlighet påminner oss ständigt om livets förgänglighet, men även styrka och eviga återkomst. Med årstidernas skiftningar följer vi växters död och återfödelse, vila och spirande grönska. I detta verk har jag utgått från den tid då allting är som mest levande, då träden sträcker på sig och växter knoppas, blommar och spirar. Intentionen är att verket ska inge en känsla av lätthet och energi i rörelse. De bubblande formerna avslutas i toppar som böjer sig, bildar knoppliknande former eller delar sig i två, likt bladen på ett skott som tränger sig upp ur jorden.  De svarvade formerna för tankarna till såväl skandinaviskt allmoge som österländsk folkkonst och religiöst bildspråk, men även botaniska illustrationer som visar de olika stadierna i växtens utveckling.”